Arg, arg, mega-arg

Arg, arg, arg, arg!! Jag är arg! Ibland känner man bara att måttet är rågat, glaset överfullt eller hur man nu ska uttrycka det. Det känns för mycket. Det som är min stora fasa och kanske grunden för min undergång är att jag hatar att bli kontrollerad. Alltså verkligen hatar. Av killar. Och när jag känner att de ger mig "falsk frihet", det vill säga frihet som kommer med en viss sur attityd som innebär att friheten blir jobbig och att man helst inte vill ha den alls, det brukar betyda "WARNING, WARNING". För då måste jag leva mitt liv med dåligt samvete för att jag emellanåt tänker på mig själv. Det pallar jag inte ha. Om det dessutom kombineras med att den andra gör lite som den känner för och är respektlös mot mig = ARG, ARG, ARG

Nu lyssnar jag på Lady Gagas "Monster". Den klär mina känslor i de rätta färgerna just nu. Bajs. 

Även när man är på topp och allt känns som bäst så kan man förundras över livets konstighet. Man är alltid lite rädd för när man har kärlek så kan man förlora den. Kärlek är ingen garanti, mer som en gåva för stunden. Och ibland går man omkring och stressar så sjukt mycket. Då blir livet dimmigt, ingenting är tydligt och man får tunnelseende, det är bara det mitt framför ögonen som tas in. Då kan man ju gå miste om en massa fint som finns längs med sidorna. Livet är också dimmigt när man inte vet hur vägen framför en ser ut. Det är modigt att våga slänga sig ut i ett liv som är så ovisst. Men vad har man för val? Ibland ser jag folk som försöker kontrollera allt i sin omgivning inklusive hela sin framtid. Det går inte. Till slut blir mer och mer svårt att kontrollera och då får man nog lätt panik tror jag. Jag brukar försöka släppa taget. Det är mitt liv, men jag kan bara kontrollera en liten del av det. Det jag kan påverka kan jag påverka mycket, men det finns en del som kommer hända även om jag gör mitt yttersta för att det inte ska hända. 

Därför är dagens inspiration Lenka. Hon är från Australien och släppte denna låten 2o08. Hon är så oskyldigt söt och känslig tycker jag. Lite som jag känner mig i livet ibland. Fast mellan det jag kan påverka och det jag inte kan rå för. Liten, naiv och ömtålig...

Stor i orden men liten på jorden kanske...=) 

Life is a maze and love is a riddle...

ett år och tusen utvecklingssteg senare...

Ett år senare...och min dotter är en riktig liten person. Hon har tankar, mycket vilja och en underbar personlighet i allmänhet. Jag är riktigt förtjust i henne måste jag säga. Hon har så mycket integritet för sin ålder, vet precis vad hon vill och INTE vill. Det har blivit en del fajter mellan oss men det slutar alltid med kram och puss...för vi älskar ju varandra. Och DET är det mest underbara som någonsin har hänt mig. Hon är min regnbåge, min livsstråle. 

Varje dag är en upptäcktsfärd. Idag var vi och badade på Aqvakul. Och vi hade verkligen kul! Det är nu man kan börja ha riktigt kul ihop, inte bara jag med henne utan hon också med mig. Medvetenheten kring omvärlden blir större dag för dag. Jag kan sitta och bara le åt allt nytt hon upptäcker. Idag såg hon vågor för första gången och hennes ansiktsuttryck var så roligt: typ, kolla vattnet rör sig, har ni sett?? Och jag och syrran kunde inte annat än att också glädjas åt hennes glädje. Livet kommer att ha så många fler färger nu i fortsättningen för jag har ju min regnbåge...

Kärlek!