Ok, såg en så uuunderbar film häromdagen. Två vänner som leker så som barn leker. Jag kommer ihåg när jag lekte med barnen ute på vår gård. Vi samlade stenar och grävde grushögar....tog blad från träden och låtsades att de var körkort...hmm...=) Bara fantasin satte gränser för hur kul man kunde ha. Man var sjukt lättroad....om än mer än vad jag är idag...hihi....i denna filmen är det också den där barndoms-frihetskänslan....när man liksom inte har några bekymmer. Flyga drake.
Den utspelar sig i Afghanistan. Plötsligt kommer ryssarna och därefter ayatollorna....och folket splittras och förtrycks. Men vissa saker kvarstår alltid. Vissa känslor dör inte....
Miljön är fantastisk. Jag som inte hade någon annan bild av Afghanistan än smutsiga gator, kvinnor med burka och stenkastning på fotbollsplaner har fått förstå att det fanns en tid innan det...och förhoppningsvis en annan efter...
Musiken i filmen är så fin. Jag upptäckte Sami Yusuf som tar så ömma ord i sin mun med en vördnadsfull muslimsk stolthet...det är vackert att höra! Böner är fina på alla världens språk. Jag tror att det är för att man hör att de är äkta. De kommer från en tro och det man tror på behöver man inte låtsas..det blir på riktigt
Sami Yusuf-Supplication
Vilken fridfull video. Melodin är så vacker och jag tror vi alla har nån gud vi egentligen tror på. Han/hon kanske bara inte ser ut som man konventionellt skulle tro...jag passar på att be en inre bön till min egen...=)
Puss o Peace
R
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar