Om flicka var pojke och tvärtom...

Om jag var en pojke så skulle jag nog ha respekt för flickor. Flickor växer upp till att bli kvinnor som sedan blir våra mammor och mor=respekt för mig.
Min mamma är så fin och stark och jag beundrar henne mycket för hur hon levt sitt liv och särskilt för hur hon uppfostrat mig o syrran. Hon var bara 22 när hon fick mig men jag har alltid fått så mycket kärlek och jag visste alltid vem jag kunde vända mig till när världen kändes stor och läskig.

Jag kände mig aldrig otrygg. Jag har aldrig saknat något. Jag fick börja mitt liv i harmoni och uppmuntrades alltid till att tro på mig själv. Hon sa: Rachel, du är så fin och bra. Om du gör ditt bästa i livet så är det alltid gott nog och låt ingen annan få dig att tro något annat!

Det är svårt och ofta hårt att va tonåring och växa upp. Man blir dömd, bedömd och utvärderad på så mycket. Och det i en period när man är så känslig för vad andra tycker om en. Det är inte lätt att bevara ett starkt självförtroende. Får man stöd från den innersta kretsen så är man nog på rätt väg och sen är det bara att hoppas att man hittar sig själv på ett sunt sätt...

Jag känner att det gick bra för mig. Mycket för att jag fick vara barn länge, springa omkring i fula mjukiskläder, inte behöva oroa mig för ansvar och sånt för tidigt. Samtidigt som jag hade en trygg mamma (och pappa) som jag visste att jag alltid kunde prata med.

Ibland glömmer man att tänka sig in i nån annans sits...
kolla den här uuunderbara låten, beyoncés nya....och jag love love love videon!!


Om jag var en polis...ball tanke...=)

Se också Beyoncés sjukt starka uppträdande på EMA awards nu senast....med den här låten...hon är sjukt bra! Så är det bara...


Drottning....

Puss, R