
Det är jättefint väder ute, men om jag går för lång promenad så strålar det smärta ut i ljumskarna och det känns som sekundlånga förlamningar ända ut i tåspetsarna. Inte så mysigt. Men jag ska trotsta det, jag ska ändå ut idag. För jag vill inte vara en hjälplös valdjursross som ligger strandad här på klippan...jag ska ut och leva. Hör du det bebis? Finns det nåt jag kan säga som lockar ut dig i det fina vädret? Sugen på lite råmjölk? Jag kan sjunga för dig...Du kan få pengar...anything!!
Igår var det Earth Hour, man skulle släcka alla lampor i en timme. Kändes lite fuskigt av oss för även om vi släckte lamporna så hade vi vår 50 tums LCD TV på....DET kan inte vara rätt mot Earth Hour!! Men det var ju Robinson och vi kunde ju inte missa Raffa. Han är vår vän och han ska vinna Robinson har vi bestämt.
http://www.robinsonraffe.se/
Det är sjukt störigt o inte veta om han vann eller inte...men jag antar att vi får veta tids nog...Jag och baby ska ha Earth Hour en annan dag när ingen annan har det. Det borde ju va samma sak liksom...bara man gör sin del så spelar det väl ingen roll när man gör det? Ok, mindre effektfullt rent visuellt, men samma sak på pappret.
Jag kom o tänka på en låt som kan va rätt komisk i det här höggravida tillståndet som jag är i nu. Man kan tänka sig att min mage är som ett hus med bara en dörr (vi vet alla den enda vägen ut) och det är antingen jag som sjunger den till bebisen eller tvärtom. Mest logiskt att jag sjunger den för bebisen, men rätt ball att tänka tvärtom också...=)
Jag menar förståss den här gamla godingen
Öppna din dörr nu...
Puss, R



