söndag 15 mars 2009

En mammas bekännelser....



Jag är 38 fulla veckor gången. NU är det fasicken snart dags!!

...det känns som om jag går omkring lite i en dimma för antingen så sover jag eller så tänker jag på den resa som jag och min söta lilla bebis som jag har i magen snart ska gå igenom tillsammans. Jag vet inte vem det kommer att bli mest traumatiskt för, mig eller henne....själva förlossningen. Jag kan ju fundera på det, förbereda mig mentalt och ställa in mig genom att prata med andra som varit igenom det...hon kan ju inte göra så mycket. För henne blir födseln en chock...snart är hon ute i det riktiga livet.

Sjukt att det är så det funkar. Jag har tänkt mycket på hur livet startar...och så tittar jag på min mage och därinne startar ett liv just nu. Jag kan känna hennes fötter mot mina revben...hur hennes huvud fixerar sig ner mot mina ljumskar...när hon är vaken är det mycket ormlika rörelser, när hon sover så är det alldeles lugnt i magen..som ett stilla hav. När hon är vaken börjar havet storma...rörelserna är som vågor inom mig. Det hela är så märkligt och svårt att verkligen förstå.

Det är som att bli vuxen på en helt annan nivå. För när du har fått känna ett frö inom dig bli till en människa så är du medlem i en hemlig klubb...där prioriteringar skiftar och du får en känsla av att ditt liv har en viktigare mening än innan.

Jag är beredd nu lilla du inom mig, hoppas att vi får en bra början tillsammans och en fin fortsättning forever....=)


Du som är min dyra skatt....

Dag som natt....jag känner dina hjärtslag och jag vill skydda dig för evigt....

R.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nååå, du kommer att bli en bra mamma. Roligt för mej att uppleva graviditeten en gång till fast på avstånd. Det är lugnt, du vet ju till och med när barnprogrammen börjar nu....Barnvakter finns att välja och vraka bland. Vi väntar alla med stor hänförelse över vad som ska hända. 1000 kramar till blivande mamman från Mamma.